Annons

Att våga språnget

Annons

BloggFlyg

Det är många gånger jag stått vid ett vägskäl.

Undrat och tänkt. Vägt och sedan inte vågat. Ofta har det ändå känts rätt bra i magen, med att inte ta klivet.

I fredags stod jag återigen vid kvalets port. Jag ville ju så gärna.
Men huuu….

Det var Gotland som lockade. Ön som jag ännu aldrig besökt. Och vännerna som jag ville träffa. Men hur skulle det bli med den där lilla detaljen, om än nog så viktig? Att transportera mig dit. I ett litet plan, bara vi fyra.

Avresedagen närmade sig och paniktankarna tumlade runt i min hjärna. Gång på gång stötte jag bort dem. Huvudvärken som hamrade i tinningarna dövade jag med en huvudvärkstablett. Så kom stunden.
Tusen och en fjärilar fladdrade förtvivlat i magen, benen kändes tunga som timmerstockar. Nästan som bedövad gick jag tillsammans med de andra till planet och innan jag riktigt fattat vidden av det hela så var vi uppe i luften. Bland fluffiga, vita, mjuka moln. Halva jag tyckte att det var otroligt fantastiskt, halva jag önskade mig tillbaka på fasta marken. Kunde det vara en tillfällighet att planet hette Challenger, utmanare, som gjorde att jag blev stark…

Gotland tog emot oss med ett leende. Luften doftade av kryddor, klippor, hav och soltorkat gräs. Äntligen var jag här!

BloggMullbär

Nu vet jag hur mullbär växer. På väg in till Visby centrum vandrade vi under ett resligt träd, som sträckte sina dignande grenar över kullerstensgatan. De svarta avlånga bären liknar björnbär och sägs vara söta och goda.

BloggSalmbär

En annan ny bekanting för oss var salmbär. Gotlands eget bär som serveras som sylt till klassisk saffranspannkaka. Bären växer i diken och kan också liknas vid björnbär, med lika taggiga revor, men dessa är lågväxande istället för det resligare björnbäret.

BloggNunneMur

En annan liten vän som också vågat språnget är väl denna gula nunneört! Hur det lilla fröet hittat sin plats och kunnat klamra sig fast så här på Visby ringmur har jag svårt att förstå. Men stolt och vacker blommade hon för fullt i minimala sprickor.

Vilken utsikt hon har. Ut över havet kan hon blicka eller ner på oss ständigt vandrande människor. Känner hon månne historiens vibrationer som lagrats i stenmuren…

Jag sträckte på mig, precis som nunneörten. Jag har vågat språnget.
Den här gången.

 

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)


Annons


Annons

Senaste från allas